Teckna med tusch

with Inga kommentarer

tusch-1

 

 

Tusch är ett väldigt simpelt men stundvis utmanande sätt att teckna på. Tuschen är rätt oförlåtande eftersom ett ritat streck inte går att sudda ut. Ett streck på fel ställe kan förändra hela teckningen vilket både är charmen och utmaningen (irritationen) med tuschen. Tuschen är ypperlig för starka kontraster och intressanta tvådimensionella strukturer – tänk vad några streck kan göra!

För att rita med tusch behöver du naturligtvis minst en tusch men gärna tuschar i några olika storlekar och stadigt papper. Personligen gillar jag att ha tuschar i tre olika storlekar och papper i en tyngd mellan 200-300 g/m2. Bredden på det ritade strecket brukar anges i skalan 01, 02 fram till storlekar som 2.0 eller större eller sedan anges spetsens tjocklek med bokstäverna F, M,B vilka står för fine, medium och bold. De tunnare spetsarna fungerar bäst för detaljer och de tjockare för skuggor eller större block med färg.

 

 

tusch-2

 

 

Efter att motivet är valt är det bara att börja. Om du känner dig osäker och har svårt för att börja kan du med blyerts svagt skissa fram motivet eller så börjar du direkt med tuschen. Här hade jag redan gjort mitt första misstag trots att jag först skissat löst med blyertsen: det ena pallbenet är för nära det andra i relation med resten av benen, men det var bara för mig att strunta i faktumet och fortsätta ritandet. När jag markerade ut motivet använde jag endast den minsta tjockleken 01 för att längre fram i processen med lätthet kunna justera linjerna vid behov.

 

Det viktigaste tipset är egentligen det att du inte skall ta dina streck för på stort allvar. Med största sannolikhet kommer du i något skede att göra ett streck du inte gillar men i slutändan kommer det strecket antagligen försvinna i mängden i varje fall. 

 

tusch-3

 

 

När du på ett ungefär markerat ut ditt motiv är det dags att fylla i de partierna du vet att skall vara ordentligt mörka eller skuggade. Använd en tjockare spets (jag hade M) och fyll i partierna försiktigt. Det är bättre att fylla i för lite än för mycket med tanke på att varje streck är oåterkalleligt. Jag tycker det är skönt att fylla i de mörka partierna först eftersom detaljarbetet känns mer överkomligt sedan. Jag tycker även att teckningen kommer till liv först då det mörka är ifyllt.

 

 

 

tusch-4

 

 

Sakta men säkert börjar bilden växa fram.

En teckning består av streck. En tuschteckning består av oändligt många streck. Med strecken markerar du inte bara motivets konturer utan även riktningen på skuggorna och strukturen hos de olika ytorna. Jag är ganska hetsig i mina streck och fyller så mycket ytor som möjligt. Tuschstrecken rundar sig över baken men lyser med sin frånvaro i ansiktet där dagrarna befinner sig. Då den svarta tuschen inte har några andra nyanser är det streckens densitet som avgör gråskalan. Glesare streck- ljusare skala, tätare streck- mörkare skala. Enkelt på ett sätt, ofantligt svårt på ett annat.

 

 

tusch-5

 

 

I något skede börjar du tycka att det räcker med streck och det är egentligen då som teckningen är klar. När du anser att inget ytterligare streck kan förbättra din teckning är det dags att avsluta. Men om du inte riktigt vet? Ja, då är det bra att avsluta för dagen och låta teckningen vila utom synhåll över en natt. När du följande gång tar fram din teckning har du ditt svar. När jag avslutade min teckning första gången såg den ut ungefär som på bilden ovan men när jag sedan såg på den följande dag insåg jag att den krävde några streck till och sedan blev det till slut så att jag ritade ganska många streck till och fick resultatet som syns på bilden nedanför.

 

 

tusch-6

 

 

Den färdiga tuschteckningen.

Jag fokuserade på personen vid pianot och fäste inte så mycket uppmärksamhet på de andra detaljerna. Jag ville att betraktaren skulle notera att personen sitter i en avslappnad miljö och spelar piano men att resten skulle lämnas till fantasin. För att åstadkomma detta sänkte jag rummet i djupt mörker och lät ljuset från fönstret lysa upp personen men endast små delar av utrymmet. Det roliga med att teckna är att du inte behöver begränsa dig till naturlagar utan att du själv kan bestämma hur du vill att ljuset skall uppföra sig. Nu hade jag en referensbild vars skuggor betedde sig snarlikt men det är egentligen inte väsentligt. Det är du och dina tuschstreck som bestämmer.

 

 

tusch-7

 

 

 

För att nå det optimala slutresultatet digitaliserade jag teckningen genom att skanna in det och sedan fördjupade jag det stora mörka partiet i photoshop så att det såg som jag egentligen velat ha det. På denna bild kan du även noggrannare se hur jag ritat tuschstrecken i olika riktningar för att fördjupa en skugga eller framhäva en rundning i exempelvis hyn. Och ja, där är säkert hundratals streck jag ångrar men vad gör det? Huvudsaken är att jag hade roligt medan jag ritade!

 

Amanda

 

Leave a Reply