Konst: en relation

with 2 kommentarer

Kreativitet och vår personliga relation till skapandet kommer i många former och i det här inlägget funderar jag på hur medvetna vi är om dessa former och hur de kan påverka oss.

 

konst-relation-1

 

Konsten som en prestation

Vi lever i ett oerhört prestationsinriktat samhälle. Vi blir värderade enligt vad vi lyckas åstadkomma. Det är trendigt att vara upptagen och att ha skyndsamt och det är mycket viktigt att alltid ha något på gång. Samtidigt anses många områden inom den visuella branschen inte vara ”riktiga jobb” och att blogga, illustrera och skapa DIYs avfärdas gång på gång som trams. Vi arbetar häcken av oss, 24/7, men duger ändå aldrig riktigt. Vi duger nästan om vi är framgångsrika, om vi vinner priser, säljer våra kokböcker bra, får fina recensioner och kanske rentav hamnar på tidningsomslag men även då är det som om vi inte är värda äran, för vi håller ju ändå inte på med något viktigt. Vad leder detta till, den här känslan av att aldrig riktigt duga och vad gör det till oss?

 

konst-relation-2

 

Konsten i ett mediesamhälle

Digitaliseringen av vardagen både hjälper och stjälper konstutövare. Vi är inte beroende av gallerier, förlag eller tidningshus utan kan själva välja i vilket forum och i vilket format vi presenterar vår konst. Vi väljer själva var, när och hur och i vilken omfattning. Vi kan fritt välja mellan olika plattformer och i slutändan är det vi själva som avgör hur mycket synlighet vi vill ha.

Hur mycket synlighet vill vi ha då? Funderar vi på alls på det? Är det aktiva beslut och val som vi gör eller flyter vi bara med och gör som ‘alla andra’? Kan det vara så att på grund av att vi aldrig riktigt duger så känner vi att vi ständigt måste bevisa för omvärlden att vi bemödar oss och att vår möda är till för offentligheten? Det räcker inte med att sy en snygg dyna av återanvänt linne utan vi skall även presentera och visa (bevisa) alla steg innan slutresultatet. Vi tycker sällan att det inte räcker att synas på ett forum utan befinner oss gärna på så många som möjligt. Aktivitet och aktualitet känns viktigt men har det blivit för viktigt? Har vi noterat mängden tid och arbete som vi sätter på att utföra själva verket och sedan på att uppdatera alla våra forum? Är vår aktivitet adekvat? Får vi ens betalt? Och kanske den viktigaste frågan – hur får denna aktivitet oss att må?

 

konst-relation-3

 

Varför utövar vi konst?

Varför skapar vi och för vilket ändamål? Skapar vi för att bevisa att vi kan, att det visst är ett hårt jobb eller för att jag minsann inte tänker arbeta mellan nio till fem? Eller skapar vi kanske för att göra de snyggaste ‘printsen’, ha mest det mest spännande projektet, vara mest begåvad, sälja mest och tjäna bäst? Har vi chans att få stipendium, pris eller att bli recenserade? Syns vi på andra bloggar än vår egna, hur många besökare har vi och hur många likes och hjärt-emojin får vi? Kan det hända att vi i jakten efter bekräftelse glömmer bort varför vi egentligen skapar överhuvudtaget?

 

Konst för konstens skull

Skapandet är något väldigt mångbottnat och komplext. Vi som skapar, skapar för att vi känner att vi har ett behov av att göra det. Vi kan inte stå emot den kittlande känslan av tanken på att få skapa något ensam eller tillsammans. Skapandet ger oss välbehag och energi. Vi kan inte leva utan skapandet eftersom det får oss att må bra. Det är ett personlighetsdrag vi måste få utlopp för, annars blir vi genomskinliga. Det är den kärnan vi på blomstrande tror är viktigt att komma åt. Skapandet behöver inte alltid vara en prestation utan kan också helt enkelt vara en kärleksfull relation. Men så finns det vi som även gärna vill leva på vårt skapande och då behöver vi få betalt och det är särskilt då som vi lätt glömmer bort att ekvationen måste bli hållbar.

 

konst-relation-4

 

Vårda din relation

Det är klart att vi som livnär oss med vårt visuella uttryck måste prestera – det är vårt jobb. Vill vi vara konstnärer så är det resonligt att ställa ut, är vi grafiker så har förväntar sig kunden att arbetet blir klart inom angiven tid och tillverkar du smycken måste du presentera dem någonstans men vad vi inte får glömma är att vår relation till konsten måste vårdas. Vi måste nära vår kreativitet och vårt sinne. Ingens arbete bör vara ångestframkallande, stressigt i längre perioder (eller överhuvudtaget) och framför allt så måste vi komma ihåg att vi själva väljer hur stor del vi vill vara av dagens mediesamhälle. Vi måste inte Instagramma, vi måste inte vara med på Facebook, vi måste inte skriva blogg, vi måste inte Pinteresta – om vi inte vill. Vi har också makt att påverka den visuella branschen. Kom ihåg det!

 

 

2 Responses

  1. Camilla
    | Svara

    Ännu ett intressant inlägg. När jag från början ville komma igång med att rita så ställde jag mig frågan om jag verkligen KAN börja rita, jag är ju totalt värdelös och varför skulle jag kunna bli bättre på det? Jag jämförde mig hela tiden med vad jag såg att andra människor kunde åstadkomma och gör väl egentligen det fortfarande till viss del. Men nu tänker jag inte lika mycket på det som jag gjorde förr. Jag blir istället väldigt inspirerad av andra människors konst och själv sugen på att direkt sätta mig ned med blocket och mina pennor. Den tiden jag har varenda dag till att sitta och skissa, det är en stund på dagen som jag verkligen längtar efter då jag mår så bra av att vara kreativ. För mig är det som en slags terapi då jag kan koppla bort omvärlden. Jag har förr mediterat väldigt mycket men tycker att min kreativa sida hjälper mig desto mer att bara få komma bort från verkligheten ett tag.

    • Blomstrande
      | Svara

      Ja, kreativitet kan verkligen hjälpa till med mycket. Och det finns ju så oändligt många tekniker man kan pröva! När man känner sig ”färdig” med en är det bara att gå över till nästa och sedan kan man ju ännu kombinera tekniker i all oändlighet. Kreativitet föder kreativitet så har man kommit igång blir man aldrig klar och det är ju det som är det bästa!

Leave a Reply